inlägg hundrafemtio.

Det är fucking asjobbigt att vara feminist men känna sig helt maktlös. Världen är helt åt helvete och jag vet inte vart jag ska börja för att försöka göra någonting alls bara lite bättre. När kommer min revolution egentligen?

inlägg hundrafyrtionio.

Stressad. Inga pengar. Hela sommaren gick upp i rök när jag inte kom in på min himla högskolesommarkurs och därmed miste halva sommarens kapital. Sedan påminde någon mig om att i maj månad får man bara halva studiestödet och jag kände mest för att lägga mig ned och grina. Så nu måste jag jobba varje jävla gång de ringer från förskolan. Vilket är nästan aldrig.

Och....

- Min mage har totalhavererat.
- Jag misstänker mig blivit "relationsfet". Jag som byggt upp hela min självbild kring att vara ett smalt självhatande mongo. Vad nu liksom???????
- Känner mig så jävla obildad och efterbliven att jag typ vill lägga mig ned och dö ibland. Folk som droppar filosofer, positioner av länder (aka geografi), populär kulturella referenser, och jag typ "jaaaaa... alltså jag gillar verkligen bok X. Neeej... jag har nog inte fattat symboliken, FÖR JAG HAR ASPERGER!!!!!!!".
- Jag har 95 kr/dag att leva på fram tills den tjugofemte. Det hade verkligen inte varit något problem om jag inte rökte och gillade öl så mycket. Eller hade mat hemma. Nåväl.
- KÄNNER ATT JAG TAPPAT STILEN. Seriöst, det här är så jävla fåfängt och töntigt men jag kan verkligen sitta och gräma mig över att jag inte har koll på VAD SOM ÄR COOLT ATT HA PÅ SIG. På gymnasiet var det liksom oundvikligt för att man tvingades spendera sin tid i samma korridorer som alla andra kids och på så vis så fick man någon slags övergripande helhetsförståelse. Men nu?? No idea.
- Känner mig stel och osexig som en totempåle.

inlägg hundrafyrtiosju.

Listan med saker som provocerar:

De som argumenterar mot kommunism/socialism utifrån dessa två huvudargument: "Men vaddå?! Tycker du att en städare och läkare ska ha samma lön?" och "Stalin dödade faktiskt fler människor än Hitler!" (OBS OBS, detta är alltså det yttersta beviset för att kommunism/socialism är ekvivalent med massmord och ondska).

Meningen "Jag är inte rasist, men (...)" följt av en grov generalisering av invandrare. I samma kategori finner vi även "Alltså, jag är inte rasist, jag har en kompis som är invandrare, men (...)".

Kvinnor (kvinnor i synnerhet) som konsekvent vägrar att kalla sig feminister pga av att ordet har en "negativ klang".

Machokultur.

Pseudo-djup. Människor som försöker åberopa någon slags seriositet trots att de inte har en aning om vad de pratar om. Praktexempel: gymnasieeleven eller komvux-studenten som läst filosofi A och B och universitetsstudenten som hela tiden vill briljera genom att referera till obskyr litteratur som allt som oftast saknar någon som helst relevans.

Den påtvingande musiknörden. Att bygga en mörk koja av cd- eller LP-skivor är var mans (musiknörden är i regel en man) val. Men ska sanningen fram kräver det ett visst mått av asperger för att kunna uppskatta saker så som "ljudbilden" i musik.  Den påtvingande musiknörden är alltså en man som aktivt lyssnar på musik och använder sig utav extremt genre-bestämda termer för att beskriva denna tidigare nämnda "ljudbild", som sedan frustreras av att dennes referenspunkter, för att förklara ljud X, för dig är okända. Musiknörden är tröttsamt pretto men har av någon oförklarlig anledning kommit att accepteras. I relation till musiknörden kan man ställa boknörden. Boknörden är inte häftig och detsamma gäller musiknörden. 

Vita Kränkta Män. Män som läser Pär Ströms blogg och tycker att "han ändå har en poäng". Statsfeminismen har ju trots allt gått för långt om man ska tro t ex Moderat Mänen. Vita Kränkta Män återfinns i alla samhällsgrupper, i vitt skilda situationer. T ex är det extra känsligt om att prata om patriarkala strukturer med den Vita Kränkta Mannen. Han älskar ju trots allt kvinnan. Bröst är mumma.

"Marknaden kommer reglera sig själv". Var är beviset? Motbevis: (bl a.) finanskrisen 2008.

Att privatiseringar, i vilken form de än handlar om (skola, sjukvård, bostäder osv) av den inbitne liberalen får presenteras som en fråga om valfrihet. Att tala om följderna av en privatiserad utbildning där skattemedel finansierar bolagsvinster blir helt omöjligt då detta i grund och botten blir synonymt med att vara för statligt ägande och i förlängningen tvång, kommunism och gråa betongbyggnader.

Liberala feminister. "Feminister" som driver frågan om att rika, privilegade kvinnor ur  övre medelklassen ska ha samma förutsättningar som rika, privilegade män. Denna fråga kanaliseras framför allt i frågan om att lika många kvinnor som män ska sitta i bolagsstyrelser. 

inlägg hundrafyrtiosex.

Amandas typ teriyakisås

1/2 dl japansk soja
3 msk strösocker
1 tsk ättika
1 tsk malen ingefära
1 msk potatismjöl
lite svartpeppar

Släng i allt i en kastrull och koka ihop tills det tjocknat till önskvärd konsistens (glöm inte vispa så det inte bränner fast!) och pensla på lax- eller kycklingfiléer som du stoppar i ugnen och strör lite sesamfrö på, eller häll den direkt över din favoritwok och låt puttra ihop direkt i stekpannan. Godare och framförallt billigare än all skitsås du kan köpa på burk från den orientaliska hyllan på ICA. Puss!

inlägg hundrafyrtiofem.

Surar för att jag surar så mycket och man ba MOGET ATT META-SURA?!

inlägg hundrafyrtiofyra.

Jag känner mig som ett gigantiskt inferno av HYSTERI i sann "kvinnor-kan-inte-kontrollera-sina-känslor-och-borde-därför-nekas-rösträtt"-anda. Liksom snälla, skjut mig. Jag vill inte langa flipp och känna mig som ett stort  monster som livnär sig på att provocera fram emotioner i vilka former det än må vara. MEN LIKT FÖRBANNAT FORTSÄTTER JAG:
Jag blir så jävla arg på mig själv. Och jag skäms. Förlåt. 

inlägg hundrafyrtiotre.

Hur gör man egentligen för att ta det lugnt? Jag försöker jobba med mig själv. Försöker låta bli att stressa, att ta på mig för mycket, att planera veckor i detalj. Självklart gör jag ju alla de där sakerna ändå. Jag försöker lura mig själv att jag inte alls går runt och planerar, bestämmer och försöker hinna med saker. Jag låtsas som om jag bara halvbestämmer saker, har dem som förslag eller alternativ. Men sen kommer jag på mig själv, inser att jag går runt och tänker på vad jag ska på till exempel onsdag nästa vecka och blir skitförbannad. Jag blir så trött på mig själv och mitt huvud som uppenbarligen inte har en jävla aning om hur man gör när man tar det lugnt. Att inte ha någonting planerat för morgondagen ger mig ångest och det är väl uppenbart att jag inte vill ha ångest. Så jag planerar.

Orka ha både press på att hinna med allting, klara allting, göra allting samtidigt som jag känner mig pressad att ta det lugnt, chilla lite, vara spontan. Det är ju efterblivet.

inlägg hundrafyrtiotre.

Perifera hörseln:
Allt du inte behöver veta om omvandlingen 
från akustisk signal till elektriska nervsignaler 

Ljud är tryckförändringar i luften, och vi kallar dem vanligen för ljudvågor. Dessa ljudvågor fångas upp av ytterörats synliga del, det som kallar för öronmusslan. Den består till största delen av mjukt brosk och dess ganska underliga utformning hjälper till att samla upp ljudvågorna, men också att lokalisera varifrån ljudet kommer samt skydda resten av örat från skada och väldigt starka ljud. Öronmusslan leder in ljudvågorna i hörselgången, som är ett cirka 2,5 centimeter långt rör som avslutas med trumhinnan. Hörselgången förstärker frekvenser mellan cirka 2000 till 5500 Hertz, och håret och öronvaxet som finns där skyddar den känsliga trumhinnan från skräp.

Trumhinnan är det som skiljer ytterörat från mellanörat. Trumhinnan är cirkelformad och lutar mot hörselgången, och den består av en elastisk vävnad som gör att den kan vibrera när den träffas av ljudvågorna. Dessa vibrationer överförs till kroppens allra minsta ben, hörselbenen. Hörselbenen är döpta efter sin form och heter hammaren, städet och stigbygeln. Hörselbenens uppgift är att omvandla ljudvibrationerna som trumhinnan förmedlar till mekaniska signaler. Vibrationerna når först hammaren, som är fäst i trumhinnan, och färdas sedan via städet till stigbygeln, som är fäst vid det som kallas det ovala fönstret. När vibrationerna omvandlas till mekaniska signaler av hörselbenen förstärks de, på grund av att benens upphängning skapar en hävstångseffekt, men också på grund av att trumhinnan är 17 gånger större än det ovala fönstret. Eftersom trumhinnan är större än ovala fönstret skapas en tryckökning i mellanörat, och den behövs för att signalerna ska kunna färdas vidare in i innerörats trögflytande vätska. Denna tryckökning är möjlig eftersom mellanörat är fyllt med luft som kommer från örontrumpeten. Trumpeten är oftast stängt, men den öppnas när man till exempel gäspar. När man tryckutjämnar när man fått lock för öronen, är det trycket i mellanörat som man förändrar.

När signalerna har nått det ovala fönstret vibrerar det, och skickar in dessa vibrationer i den vätska som finns i öronsnäckan. Signalerna befinner sig nu i innerörat. Öronsnäckan ser lite ut som ett snigelhus, och dess uppgift är att omvandla de mekaniska signalerna till elektriska nervimpulser. Vibrationerna färdas i vätskan i snäckan först förbi det som kallas övre trappan, når sedan snäckans spets och färdas sedan via den nedre trappan till det runda fönstret, som finns i slutet av nedre trappan. Dessa två trappor separeras av snäckhinnegången. Snäckhinnegången är vätskefylld och separeras från den nedre trappan av basilarmembranet. Basilarmembranet är smalare vid ovala fönstret och tjockare vid snäckans spets. På grund av detta kan en frekvensanalys göras redan innan signalen når hjärnan, eftersom den smala delen av membranet påverkas av höga frekvenser, och den tjocka delen av låga frekvenser. På basilarmembranet finns det väldigt känsliga cortiska organet. Cortiska organet innehåller celler med små fina hårstrån som löper längsmed membranet.  När vibrationen kommer in i snäckan påverkar den det cortiska organet, som också börjar röra på sig i en vågliknande rörelse. Denna rörelse uppfattas av hårcellerna, som i sin tur börjar röra sig och förmedlar denna signal till hörselnerven, som i sin tur skickar vidare den elektriska nervimpulsen till hjärnans hörselcentra.

inlägg hundrafyrtiotvå.

Är bosatt på universitetet hela veckan. Jag borde egentligen typ försöka gömma mig under ett bord i biblioteket och sova där, det känns mest som att jag bara är hemma och vänder. Det gäller att man får tag i en fönsterplats i biblioteket för annars märker man inte ens av att det varit dag, även om det bara är ljust i några timmar. Den här årstiden känns universitetet bara som en kunskapsfabrik.

Jag tycker att det åtminstone borde finnas gratis kaffe. 

inlägg hundrafyrtioett.

Biffstroganoff med ris

Du behöver:

Ca 500 gram lövbiff, eller vegetariskt alternativ typ sojabitar

1 burk creme fraiche

2 dl kraftig köttbuljong (en tärning + vatten)

1 röd paprika

1 gul lök

5-6 champinjoner

2 msk kinesisk soja

3 msk tomatpure

Curry, cayennepeppar, salt och peppar efter tycke och smak

Gör såhär:

Om du har riktigt kött, stek det snabbt i smör + olja, och lägg åt sidan tills vidare. Sen fräser du curry i en stor stekpanna/traktörpanna, och slänger i den hackade löken, veggieköttet om du använder sånt, och champinjonerna. När detta fräst en stund slänger du i paprikan, som du skurit i strimlor. Om du gillar sladdrig paprika, lägg i den samtidigt som löken. Personligen gillar jag när paprikan fortfarande är krispig, därför får den vänta lite. Därefter tillsätter du soja, tomatpuré, creme fraiche och buljongen. Låt det koka ihop och krydda med lite cayenne, salt och peppar. Var försiktig med saltet, för både sojan och buljongen är väldigt salt i sig. När geggan börjar puttra, lägg i köttet som du skurit i strimlor och låt det bli varmt. Servera sedan med ris och gärna lite ruccolasallad till.

Nom nom nom!