inlägg hundrafyrtionio.

Stressad. Inga pengar. Hela sommaren gick upp i rök när jag inte kom in på min himla högskolesommarkurs och därmed miste halva sommarens kapital. Sedan påminde någon mig om att i maj månad får man bara halva studiestödet och jag kände mest för att lägga mig ned och grina. Så nu måste jag jobba varje jävla gång de ringer från förskolan. Vilket är nästan aldrig.

Och....

- Min mage har totalhavererat.
- Jag misstänker mig blivit "relationsfet". Jag som byggt upp hela min självbild kring att vara ett smalt självhatande mongo. Vad nu liksom???????
- Känner mig så jävla obildad och efterbliven att jag typ vill lägga mig ned och dö ibland. Folk som droppar filosofer, positioner av länder (aka geografi), populär kulturella referenser, och jag typ "jaaaaa... alltså jag gillar verkligen bok X. Neeej... jag har nog inte fattat symboliken, FÖR JAG HAR ASPERGER!!!!!!!".
- Jag har 95 kr/dag att leva på fram tills den tjugofemte. Det hade verkligen inte varit något problem om jag inte rökte och gillade öl så mycket. Eller hade mat hemma. Nåväl.
- KÄNNER ATT JAG TAPPAT STILEN. Seriöst, det här är så jävla fåfängt och töntigt men jag kan verkligen sitta och gräma mig över att jag inte har koll på VAD SOM ÄR COOLT ATT HA PÅ SIG. På gymnasiet var det liksom oundvikligt för att man tvingades spendera sin tid i samma korridorer som alla andra kids och på så vis så fick man någon slags övergripande helhetsförståelse. Men nu?? No idea.
- Känner mig stel och osexig som en totempåle.

inlägg hundrafyrtiosju.

Listan med saker som provocerar:

De som argumenterar mot kommunism/socialism utifrån dessa två huvudargument: "Men vaddå?! Tycker du att en städare och läkare ska ha samma lön?" och "Stalin dödade faktiskt fler människor än Hitler!" (OBS OBS, detta är alltså det yttersta beviset för att kommunism/socialism är ekvivalent med massmord och ondska).

Meningen "Jag är inte rasist, men (...)" följt av en grov generalisering av invandrare. I samma kategori finner vi även "Alltså, jag är inte rasist, jag har en kompis som är invandrare, men (...)".

Kvinnor (kvinnor i synnerhet) som konsekvent vägrar att kalla sig feminister pga av att ordet har en "negativ klang".

Machokultur.

Pseudo-djup. Människor som försöker åberopa någon slags seriositet trots att de inte har en aning om vad de pratar om. Praktexempel: gymnasieeleven eller komvux-studenten som läst filosofi A och B och universitetsstudenten som hela tiden vill briljera genom att referera till obskyr litteratur som allt som oftast saknar någon som helst relevans.

Den påtvingande musiknörden. Att bygga en mörk koja av cd- eller LP-skivor är var mans (musiknörden är i regel en man) val. Men ska sanningen fram kräver det ett visst mått av asperger för att kunna uppskatta saker så som "ljudbilden" i musik.  Den påtvingande musiknörden är alltså en man som aktivt lyssnar på musik och använder sig utav extremt genre-bestämda termer för att beskriva denna tidigare nämnda "ljudbild", som sedan frustreras av att dennes referenspunkter, för att förklara ljud X, för dig är okända. Musiknörden är tröttsamt pretto men har av någon oförklarlig anledning kommit att accepteras. I relation till musiknörden kan man ställa boknörden. Boknörden är inte häftig och detsamma gäller musiknörden. 

Vita Kränkta Män. Män som läser Pär Ströms blogg och tycker att "han ändå har en poäng". Statsfeminismen har ju trots allt gått för långt om man ska tro t ex Moderat Mänen. Vita Kränkta Män återfinns i alla samhällsgrupper, i vitt skilda situationer. T ex är det extra känsligt om att prata om patriarkala strukturer med den Vita Kränkta Mannen. Han älskar ju trots allt kvinnan. Bröst är mumma.

"Marknaden kommer reglera sig själv". Var är beviset? Motbevis: (bl a.) finanskrisen 2008.

Att privatiseringar, i vilken form de än handlar om (skola, sjukvård, bostäder osv) av den inbitne liberalen får presenteras som en fråga om valfrihet. Att tala om följderna av en privatiserad utbildning där skattemedel finansierar bolagsvinster blir helt omöjligt då detta i grund och botten blir synonymt med att vara för statligt ägande och i förlängningen tvång, kommunism och gråa betongbyggnader.

Liberala feminister. "Feminister" som driver frågan om att rika, privilegade kvinnor ur  övre medelklassen ska ha samma förutsättningar som rika, privilegade män. Denna fråga kanaliseras framför allt i frågan om att lika många kvinnor som män ska sitta i bolagsstyrelser. 

inlägg hundrafyrtiofem.

Surar för att jag surar så mycket och man ba MOGET ATT META-SURA?!

inlägg hundrafyrtiofyra.

Jag känner mig som ett gigantiskt inferno av HYSTERI i sann "kvinnor-kan-inte-kontrollera-sina-känslor-och-borde-därför-nekas-rösträtt"-anda. Liksom snälla, skjut mig. Jag vill inte langa flipp och känna mig som ett stort  monster som livnär sig på att provocera fram emotioner i vilka former det än må vara. MEN LIKT FÖRBANNAT FORTSÄTTER JAG:
Jag blir så jävla arg på mig själv. Och jag skäms. Förlåt. 

inlägg hundratrettiosju.

Så då är man tjugo år, utflyttad och i visst avseende på väg någonstans. Komvux. För att rycka upp sig. För att få gymnasiekompetens, för att få pengar, för att kunna utbilda sig. En vecka innan kursstart får jag reda på om jag kommit in eller inte. Inte förr. Blir så jävla matt av ovissheten att jag inte har lust till någonting.
Därtill måste jag flytta innan nyår. Hitta nytt boende. Ha pengar att betala hyran fram tills det är dags att flytta igen. Aldrig ha pengar.
Och sen ska man ha tid till självförverkligande. Fungerande sociala relationer. Bildning. Se respektabel ut, vara trevlig. Blablabla, så intressant, berätta mer. Jag skiter fan i allt, låt mig vara, jag vill inte höra på och jag bryr mig inte om din utbildning, favoriträtt eller vad du anser är god litteratur eller BRA musik.
Alienation gemtemot vänner, bekanta, min egna kropp och mentalitet. Hejhej jag heter Kristina, jag är kommunist och gillar böcker och hatar kapitalismen. Du är ledsen? förlåt men jag hör inte och jag kan inte ställa upp för att det är så bortom mig att finna sympati och medlidande när allt jag känner är bitterhet som tar sig i uttryck som missriktad cynism.

inlägg hundratrettiosex.

Kära entreprenörsanden, om du hör mig, önskar jag mig: ett jobb, någon form av självförverkligande, pengar och kanske ett godkänt på provet jag skrev idag.
Om du finns på riktigt, SÅ SNÄLLA LYSSNA. Jag lovar att vara snäll och beskedlig och aldrig mer ifrågasätta den nyliberala samhällsordningen... bara du hjälper mig. Fredrik Reinfeldt talar alltid så gott om dig. 
Amen. 

inlägg hundratrettioett.

Flyttar till hornstull i ett halvår. Inte varit så här nöjd på väldigt länge. Medvind är fint.

inlägg hundratrettio.

inlägg hundratjugofem.

Ny plan: flytta  till Amerikat i oktober. Röka gräs och ligga med amerikanska hippsters, bo i ett smutsigt kollektiv och plugga distans. Från Amerika. ROCK ON.

inlägg hundratjugotvå.

Tydligen kan man underordas global kapitalism, ständigt matas med det nyliberala projektet "frihet genom konsumtion" - utan att för den saken kunna ta sig från Malmö till Stockholm efter klockan 18.00 en lördag. Konkurrens skulle ju råda bot på detta. Alla magar ska ju mättas, alla konsumtionsbehov tillgodoses. Var är min frihet nu, Johan Norberg? Jag har inte ens möjlighet att flyga med en gigantisk miljöbov ( driven av bränsle subventionerat av EU) för att ta mig ur detta skånska helvete. Skåne skårrar, jag brinner av hat.

inlägg hundranitton.

Så fort jag träffar en man blir jag dum i huvudet. Hur ska man egentligen agera när intellekt och emotioner står i direkt konflikt med varandra?

Hur jag än gör utmynnar allt i idel cynism och självförakt. Det är jag som inte duger, jag som är ful, ovärdig och otrevlig. Hur förändrar man ett beteende när man är fullt medveten om vad som är fel, men helt enkelt inte anser sig vara värdig ett bättre alternativ, samtidigt som man känner sig alienerad från vänner, familj och så kallade drömmar?

inlägg hundrasexton.

inlägg hundrafemton.

Har tagit studenten. Ska på arbetsintervju på tisdag. Har blivit dum i huvudet. 

inlägg hundratio.

100 brudar i vice.

inlägg hundranio.

Olivers foto, Olivers blogg

Då har man alltså brösten figurerande i cyberrymden... 

inlägg hundrasex.

Vaknar med samma olustskänslor som igår, samma ovilja att rätta mig i ledet. Det kanske är så enkelt som: "personlig utveckling = noll" och att JAG INTE VILL VADA I SPERMA FÖR ATT JAG SUGER SÅ MYCKET KUK. 


Varför blir man inte bara en häftig hipster som ägnar sig åt yta och plattityder? Självmedveten och utstuderat sexig, beläst och excentrisk? 
 Klubba onsdag, fredag och lördag ("JAG STÅR PÅ LISTA"). Ägna sig åt en romantiserad light version av dekadens; dricka vin mitt i veckan, röka cigaretter, ha sex med främlingar, osv.  


Idioter. 

inlägg hundratvå.

Vaknar upp och känner mig ovärdig och fulg. Försöker väga upp med coola kläder och ett så kallat intellekt. Misslyckas.  

inlägg nittionio.

FÖRSTA MAJ 

I VÄRLDEN

inlägg nittosex.

Började gråta efter att sett mig själv i photobooth. Så himla bögigt att drabbas av extrem kroppsfixering vid tjugo års ålder. Utvecklas jag baklänges, måtro? 

inlägg nittiotre.

Sapmi Sessions: programmet där svenska artister möter samiska artister för att göra en låt tillsammans. Markus Krunegård med Inga Juuso.