inlägg hundrafemtio.

Det är fucking asjobbigt att vara feminist men känna sig helt maktlös. Världen är helt åt helvete och jag vet inte vart jag ska börja för att försöka göra någonting alls bara lite bättre. När kommer min revolution egentligen?

inlägg hundrafyrtionio.

Stressad. Inga pengar. Hela sommaren gick upp i rök när jag inte kom in på min himla högskolesommarkurs och därmed miste halva sommarens kapital. Sedan påminde någon mig om att i maj månad får man bara halva studiestödet och jag kände mest för att lägga mig ned och grina. Så nu måste jag jobba varje jävla gång de ringer från förskolan. Vilket är nästan aldrig.

Och....

- Min mage har totalhavererat.
- Jag misstänker mig blivit "relationsfet". Jag som byggt upp hela min självbild kring att vara ett smalt självhatande mongo. Vad nu liksom???????
- Känner mig så jävla obildad och efterbliven att jag typ vill lägga mig ned och dö ibland. Folk som droppar filosofer, positioner av länder (aka geografi), populär kulturella referenser, och jag typ "jaaaaa... alltså jag gillar verkligen bok X. Neeej... jag har nog inte fattat symboliken, FÖR JAG HAR ASPERGER!!!!!!!".
- Jag har 95 kr/dag att leva på fram tills den tjugofemte. Det hade verkligen inte varit något problem om jag inte rökte och gillade öl så mycket. Eller hade mat hemma. Nåväl.
- KÄNNER ATT JAG TAPPAT STILEN. Seriöst, det här är så jävla fåfängt och töntigt men jag kan verkligen sitta och gräma mig över att jag inte har koll på VAD SOM ÄR COOLT ATT HA PÅ SIG. På gymnasiet var det liksom oundvikligt för att man tvingades spendera sin tid i samma korridorer som alla andra kids och på så vis så fick man någon slags övergripande helhetsförståelse. Men nu?? No idea.
- Känner mig stel och osexig som en totempåle.