Jag känner mig som ett gigantiskt inferno av HYSTERI i sann "kvinnor-kan-inte-kontrollera-sina-känslor-och-borde-därför-nekas-rösträtt"-anda. Liksom snälla, skjut mig. Jag vill inte langa flipp och känna mig som ett stort monster som livnär sig på att provocera fram emotioner i vilka former det än må vara. MEN LIKT FÖRBANNAT FORTSÄTTER JAG:
Jag blir så jävla arg på mig själv. Och jag skäms. Förlåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar