Du har fula kläder, är laktosintolerant, färgblind samt prästson. Jag ligger på ditt bröst och det luktar rent och du håller om mig och med andra armen håller du en bok av Jan Guillou. Jag ger dig ett gigantiskt rättvisepathos och låter det hela bero.
Du ser trots allt mer till handlingar än situationer. Du ser stölden och inte världshungern och du ser våldsdådet, inte samhället med klassskillnader som föder förakt.
Du säger att vi befann oss i en frizon. Jag säger: inte ens ett skatteparadis är frånkopplat tid och rum och de har både presens och ett imperfekt - liksom vår relation. Men om vi nu befinner oss i ett skatteparadis vill jag passa på att nämna att min insats inte motsvarar avkastning.
Farväl, hejdå, då. Vi syns någon gång. Något säger mig att du blir borta en lång, lång tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar